Fågel Fenix Episod 1

som fågel Fenix placerade du dig mitt i rummet

med blicken fastetsad på häftstiftet
tog du sats
med lätt böjda knän höjde du sakta dina armar
rakt upp mot taket
ditt ena ben i vid båge vänster
överkroppen deltaslö vikt nittio grader framåt
blicken fortfarande fixerad på det vita stiftet

sedan den svarta flugan under inflygning
strödde vibrationer omkring sig och det vita blev svart
din kropp så i etthundraåttio grader
i volt hårt mot golvet

Viktlös

jag lämnar inga avtryck längre
de försvinner med regnet och blåsten

Släpp Inte Taget

du lyfte och gick under
irrationell i klaustrofobisval luft
en centimeter under golvets tak

där rörde du dig
där lyssnade du av
hörde stegen ovanför
hörde sorlet blanda andedräkterna

mellan golvplankens springor
blåste du upp bubblor
små små pratbubblor på ett obegripbart språk

små små distraktioner som störde ordningen
små små sprickor i fasaden som fick dig att le

Depeche Mode - In Your Room

Essensen av något större. Art Anton Corbijn.

Creature Of The Night

jag såg Jesus i natt
inlindad i törnekron krusade han
på limiterad speed över havet

i soluppgång äntrade han kusten
och på stranden stod skökan Maria Magdalena
och fäktades blodig mot de fallna änglarna

sårig och trasigt naken
skrek hon
att hon han aldrig någonsin velat vara en jungfru

och Jesus gav av sitt lugnande

Elden

du stod snett bakom mig
till vänster
jag hörde dina långsamma andetag
dina röda långsamma andetag

hur ditt pekfinger föll längs med ryggraden
hur nageln någonstans nedanför mitten
borrade sig in och sög tag i min själ
vred runt
skakade om

hur jag blev förvånad över smärtan
hur det brände
och mina armar tunga
totalt handlingsförlamade

Slow

i början av slutet plockade du tillbaka dina ord
du sa att de inte betydde nåt
trots att de landade som skevt stål i mitt bröst

men du sög in de igen
lät de knappt märkbart passera dina läppar
lät de blandas med saliven
och dina ögon sen
så oskyldigt rena

mitt tålamod brast och bokstäverna föll isär
de flög runt i rummet som förgiftade korpar
och dina läppar sen
så sårigt söndrade

det var då du slet upp din vita näsduk
kastade upp den mot taket och lät den sedan falla mot golvet
som en fredsduva föll den sakta mot golvet
jag slöt mina ögon och dina läppar signalerade åter perfektion

Radiohead - Street Spirit

Det är känslan.

Någonstans i gryningen

jag såg dig när du flög in
hur du tog mark och balanserade
ut efter linjen

din kappa slets av vinden bakom din rygg
och du var på väg bort
bort
trots att du nyss tagit mark

du brydde dig inte om myrarméerna
som stod längs transithallens väggar
med skyldrade gevär

du tömde dina fickor på ammunition
och vandrade vidare

vidare längs med linjen

Fortsätt Springa

i helgen passerade jag det där trädet igen jag undrade vad det egentligen tänkte på det måste ha stått där i hundra år nu sett löven grönska om våren sett löven falla om hösten

ett stenkast bort riksväg 80 asfalten dammet regnstänken motorväg idag etthundratio

antingen är trädet förgiftat och cyniskt eller så ser det bara tragiken i ålderdomen

och skrattar åt idioterna som försöker köra ifrån tiden på vägen nedanför

Årets mål

Det blir inte mycket bättre än så!

Away

du sa att du hade växtvärk
att det var därför du gick med avigsidan utåt
du kom inte riktigt upp i nivå
eller som du sa
"jag släpar liksom efter"

ändå kunde jag känna den där energin
när du la handen på mitt bröst
den där energin som du sa att du letade efter

när du sedan vandrade bort funderade jag över
varför du gick barfota på den kalla asfalten

Höghussång

Idag slog det mig att man ser höghustaken från köket. Ovanför trädtopparna skymtade de fram på andra sidan dalen.
Efter fem år slog det mig.
Undrar vad som kommer härnäst?

Som en dagbok

Jag la mig högt över idag, det var den känslan i luften när jag gick ut till bilen. Lyssnade på Peter Dohertys nya album, som ett besök i en stor konsthall, en underbar platta!
Ute på asfalten vid halv åtta, nya sommardäck och solglasögon på. Ja det låter för djävla vulgärmanligt det där, jag vet, men jag kan inte låta bli att älska det, det är liksom vår när de två attiraljerna är på plats.
Fick dessutom undan det mesta som skulle göras på jobbet. Var sedan iväg till bageriet och bad om en tårta som smakade vår, jag fick en, en frukttårta, fräsch och färsk och eftermiddagskonferensen var räddad.
Och nu när jag kikar ut ligger solen på i dungen utanför, klockan är efter sju, efter nitton, och solen ligger på, det är vår minsann, det är vår..
"all the boys together, all the girls together now"...
Högt över.

Grace

du vet inte om det
att jag vet

men jag såg dig på stenhällen
i gryningen
hur du på tårna rörde dig fram
över granitblocket
hur du med brokig avighet
lät dina kläder falla

och du sjöng
du sjöng för de tusentals
växtvärkarna
på ängen nedanför

och du plockade av mig
hela den tunga vintern