Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

30 juli 2014

Avtryck

när sommarregnet föll på våra gator
och vindrutetorkarna förlängde livet
precis där kunde vi stå som om ingenting hade hänt
som om allt runtomkring oss aldrig tog sig in
som om ingenting kunde röra vid våra drömmar

och de grå betongplattorna i centrum
tog emot våra steg
där luften vibrerade så vagt om nätterna
det var där vi andades
det var där vi försökte leva

och med atombombsmolnen i formationer ovanför våra huvuden
lämnade vi avtryck som aldrig försvann
vi bevarade de i våra sånger och vår poesi
befriade de till klangen av stål mot stål från industribyggnaderna nere i gropen

med instrumenten som vapen tog vi allt ett steg längre
vi lät ackorden krascha ut över meningslösheten
och när mörkret la sig kompakt tog festerna vid
för att plana ut så vackert i gryningen

sedan hängde vi upp våra söndrade minnen 
på klädstrecken i de söndervårdade trädgårdarna
och vi såg på varandra och visste
att det aldrig skulle lämna oss
det hade satt sig i våra rörelser

och vi skulle aldrig någonsin ta oss härifrån på riktigt
hur långt bort vi än skulle ta oss
skulle vi alltid ha en fot kvar

alltid en fot
kvar

alltid en fot
kvar

02 juli 2014

*

våra minnen hänger som tvätt
på kraftledningarna över dalen
de har förpassats från city
ut i periferin
bort från larmet och neonen
de hänger så nonchalant
så respiratorlätt
de förlänger natten
med skenande elektricitet 

01 juli 2014

*

den unga mannen med kajal
återvände till mig
fick min hjärna att reagera
mina armar att röra sig
kompromisslösheten bredde ut sig
tog form mellan väggarna 
sedan falnade bilden bort igen
tog mig tillbaka
till den jag blivit