Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

29 januari 2009

Över Kanten

ibland så händer det
att jag bara dyker

ner bland trasiga nerver
omkullvräkta konstverk
kraschade drömmar
och magiska hallucinogener

bara för att se efter
hur de har det
där nere

28 januari 2009

Nummer 10

jag är hemma
jag ser väggarna
fönstren
låsen

jag är hemma
igen
jag andas luften
tar på elektriciteten

jag är hemma
jag bor här
och du..

släng väskan över axeln
..kom hit
här får du vara
precis som du vill

23 januari 2009

Storlek 41

det där ljudet som uppstår
när mina kängor möter asfalten
är unikt

så pass att det har hållit mig kvar
i den här staden
i över femton år

22 januari 2009

Index

mitt på dagen bevittnade vi
en solnedgång
folk skruvade på sig i leden

till slut tog en man till orda
"det är ingen fara
det är bara den
ekonomiska undergången"

ett sorl och spridda skratt spred sig
i fallande skala

20 januari 2009

A-ekonomi

Det är etthundranittio in i bergväggen. Mörbultat men inte slagen tillbaka på ruta ett.
Sedan ut på banan igen, tvär höger, tvärare vänster, jag går med bröstkrogen före i allt jag gör, mina armbågar är sylvassa, skoningslösa, och jag klipper i ännu en gång; etthundranittio in i den där jävla bergväggen. Jag sjunker ner längs med stenen som en uttorkad bläckfisk. Jag ler, jag lever. Och jag ger mig inte.
Vid väggen står jag och vevar ut sedlar från automaten, från väggen sprutar det sedlar ut på torget. Jag vevar som om inte annat fanns, jag svettas, ler och mitt blod kokar. Veven exploderar och jag är där igen.
Etthundranittio in i bergväggen.
Med en dåres envishet ut på banan igen, tvär höger, ultratvär vänster. Det är 48-timmarsdygn numera, jag behöver inte sova längre.
Jag har precis lärt mig att dansa takt till hysterin.

19 januari 2009

Mitt i januari

Med en hand på ratten kör jag så in i skuggan, och det är som om dagen byter skepnad; förmiddagsljuset blir eftermiddagsmörker och den där spirande känslan av odödlighet som man bara kan bära under C-vitamindagar byts mot en uppgivenhet av svaga muskler .
Det är jag och bilen, på väg genom den heltäckande allén, allén som aldrig verkar ta slut, och till sist håller det inte längre, vi vänder neråt, vi dyker i det kalla djupblå vattnet, i svår formation lyckas jag lämna jag bilen med kolsyrebubblor runtomkring mig, jag möter höstlöv i djupet, jag möter kasserade dikter om det obotligt svarta, jag möter allt det där fula och obegåvade som Bruno skrev om, och genom den täta vattenmassan tonar Beethovens An die Freude över mig, på väg ner mot djuphavsgravens botten och det slutgiltiga lyckas jag så ruska av mig allting. Sekundsnabbt senare slår upp ögonen.
Avsides på en parkeringsficka kliver jag ur bilen, tar ett djupt andetag och tittar upp mellan grenverkets formidabla skönhet. Solen strilar igenom och jag inser hur lite sol man får chans att plocka ner i detta avlånga land, hur otroligt beroende av ljuset vi är.
Ingen annanstans är det lika långt till våren som i Sverige.

18 januari 2009

Det rusar

Jag hade tänkt skriva om kriget i Gaza idag, men jag orkar inte. Hörde på radion att man i Israel tycker sig ha lyckats över förväntan med kriget.
Det är så sjukt att jag inte orkar kommentara det, jag lägger ner. Idag i vart fall. Det är söndag, jag får ta mig an den istället.

16 januari 2009

Av Jord Är Du Kommen

i min heliga dagbok från förr
funderade jag på vart Gud
hade tagit vägen
det var så att jag misstänkte
att han inte var verklig
att allt vad min lärarinna
sagt mig bara var nonsens

men så en dag i november
gled han förbi
i baksätet på en limousine
bredvid två valkyrior i svart sammet
satt han där så olik den bild
jag själv hade målat upp

han såg ut som en tysk hallick
överdrogad och förbi
med ett utsmetat flin
över det bleka ansiket
med förkolnade dollarsedlar
som lik under sina nakna fötter
så olik den bild
jag själv hade målat upp

innan de åter vände upp mot himlen
spydde han ut en mening över mig

- säg ingenting till nån om att Jag har varit här

15 januari 2009

Do Not Disturb

förr brukade jag sova om nätterna
men nu sitter jag uppe och vakar
jag brukar räkna in skuggorna
på vändplanen nedanför
jag brukar räkna in andetagen
från rummen bredvid

regndropparna och de fallande löven
får ta mark i lugn och ro

jag brukar ställa frågor
till de tomma stolarna framför
eftersom inga svar levereras
måste jag göra det själv

det är enkelt liv på natten

14 januari 2009

Virusfritt?

efter tre veckor i smittospärr
var jag återigen på podiet

blev lyssnad på
tittad på
ignorerad av

man blev liksom
verklig
igen

Sekvens

du rann nerför trappan
med sprucknadrömmartårar
i cirklar nerför dina kinder

i dörren stod jag
och kände mig skyldig

13 januari 2009

Skyldra ditt gevär

Det här viruset som jag har släpat på sedan mitten av december börjar ge vika. Åtminstone vill jag tro det, jag försöker intala mig det. Sedan att man får feber bara man lyfter en nål från golvet är en helt annan sak.
Hur känns det att vara frisk? Jag har nästan glömt bort det. Hur känns det när det blir helg? Har glömt det också, märkligt liv. Det enda jag känner är den här krypande känslan i kroppen, känslan av att jag borde göra något annat än vad jag just nu gör, att jag är på fel plats. Det har satt sig i mig, på mig, vill inte ge sig av. Det har kedjat fast mig i väggarna.
Så jag ska invänta timmarna, låta de glida in. Någonstans mitt i allt det här ska jag göra väpnat motstånd mot hela jävla situationen, jag ska jaga ut det som satt sig fast i mig, jag ska möta det avigt och irrationellt.
Så att lugnet återkommer. Så att jag kan få läsa tidningen ifred.

The Cult: She Sells Sanctuary



Befriande bra. I väntan på att den här världen läker..

12 januari 2009

Växtvärk

jag såg henne i ögonvrån
den mycket unga kvinnan i vitt
hennes ord gjorde min kropp mjuk
bedövande satte hon nålen i sidan

mitt huvud föll sakta ner och jag såg
jag såg
hur det vitala sipprade ut
sipprade ut över mina
nakna fötter

jag mötte hennes blick
när hon sög upp
fyllde sig till topp

hon ville ha det
som var jag
trots att jag levt så länge

11 januari 2009

Emancipation?

det sägs att Abraham och Gud
hade något gemensamt
att det kastades budord på Mose
där han stod på toppen av Sinai berg
genom kungariket
och den babyloniska fångenskapen
landar vi så småningom
i verkligheten

där ett folk fördrivs
ockuperas
isoleras
svälter
och bombas sönder

den gamla heliga boken
har inte vittrat bort
den ligger som en demon
över höjderna i Kanaans land

blandat med blod och sand ligger
det osagda det outtalade
det handlingsförlamade

under tiden rinner livet ur kroppar
där den Israeliska statsfinansiella
terrorismen dödar

åt helvete med det heliga

10 januari 2009

Sommaren är svår i år

jag tog tre löv i min hand
lät de glida mellan fingrarna
kände på förmultningen

den fuktiga luften
gav de dunkla färgerna
skärpa och djup

det var då jag insåg att allting
som finns är värme och ljus

allt annat är infektioner

Stina Nordenstam - Keen Yellow Planet



Stina Nordenstam i duett med Brett Anderson. Toner som sänker pulsen.

09 januari 2009

Du Var Där Med Mig

du rev och slet försökte ta dig ut
jag sökte upp dina ögon
tog tag i dina händer
formade mina läppar till

du, vi är inne i det här tillsammans

det var som om du fäktades
mot hundratals ormar
ormar i regnbågens alla färger
så jag lät det flyta ut igen

du, vi är inne i det här tillsammans

först då bröts förtrollningen
ormarna ringlade undan
och den blå röken steg mot taket

återigen blev din hud varm

08 januari 2009

Nutopia

insprängt i väggarna diamanter
och blåklintsblåa safirer
densitettunga stenar som tecken
på det eviga livet
i det välvda taket

i mitten en vit himmelssäng
med lakan i egyptisk satin

det var så hon ville ha det
när hon väl hade bestämt sig

07 januari 2009

Främlingar

i dag såg jag att du försökte nå mig som ett elakt virus letade du dig fram genom massorna själv rörde jag mig motsols i rummet rörde mig utefter de röda väggarna handflatorna mot tapeterna rörde mig som om jag inte vore anträffbar men helt plötsligt stod du där framför mig du bokstaverade meningar framför mina ögon formade dina fingrar till märkliga ord sedan försvann du bort igen som en blomma som vissnar försvann du bort igen och dina meningar hängde kvar i luften som en hop av fastfrusna projektiler

06 januari 2009

IKEA-blues

Söndag på en tisdag, slut på ledigheten, vad annat att göra än att ta en sväng till IKEA, nytt vardagsrumsbord, svart, ovalt, snyggt som fan, lite småplock; tidsskriftsamlare, tvål, borstar, batterier, lampor, en oslät kopp kaffe, svart, med delicatoboll, och alla dessa människor, har de inget liv eller lever de som oss?, på IKEA en tisdag fast det är söndag, vi är många, som en catwalk för de som missat den ekonomiska kraschen, eller så är det just därför vi är här, hur som, vi tar oss igenom, slungar tusenlappar på kassörskan, drar upp blixtlåset, sätter på mössan och drar på vantarna, ute i det fria igen, rakt över gatan en arbetsplats, ett nytt IKEA, ett monster till IKEA, klart till våren.
Då ses vi igen.
Garanterat.

Fields of The Nephilim - For Her Light



De kom ridande genom öknen, intog scenen och dammet som yrde vid första ackordanslaget....

04 januari 2009

Trött

Jag skulle vilja ha den där stugan nu, jag skulle vilja driva sjukdomen ur kroppen, jag är så jävla less på den här hostan, på förkylingen, på att inte kunna bädda en säng utan att få syrebrist.
På radion och TV:n hör och läser man om hur Israel bombar Gaza sönder och samman, och det kryper i mig när jag ser dessa självgoda israeliska ledare leverera en historisk relik i tron att man kan skrämma och bomba terrorismen till döds.
Eftersom de är ockupationsmakt har de även ansvar för Gaza och säkerheten där, men det verkar de ge fan i.
Så ge mig en säng i vart fall.

03 januari 2009

Sal tretton:två:åtta

jag kunde höra hennes steg om natten
hur hon rörde sig i biblioteket
tunt ljud när hennes nakna fötter
mötte det polerade trägolvet
i cirklar rörde hon sig i salen

jag kunde höra hennes fingrar
röra sig över bokryggarna
svalt och graciöst rörde de sig
över bokryggarna

var sjunde minut stannade hon upp
all cirkulation i salen upphörde
genom det vita nattlinnet
kunde jag höra hennes hjärta slå

så en morgon i november var hon borta
jag tänkte mig henne som en fjäril
i natten när hon försvann

draperierna föll ner
på bokhyllorna
samlades åter dammet

01 januari 2009

Overture 2009

till för bara ett par år sedan
trodde jag att jag inte kunde
köpas för pengar
att jag stod fri
men jag hade fel
det är som Kaospassageraren
deklarerade när tåget
passerade ett regntungt Berlin
i september 2002
allting kostar allting har ett pris

när vi svänger in över fälten
ser jag De Blå Bergen i horisonten
det sägs att de blå bergens land är Dalarna
men det är helt fel
de blåaste bergen ligger bortom Torsåker
i Dalarna står bergen urvattnade
föråldrade och resignerade
och runtomkring vaktas de
av röda stugor med vita knutar
de föds med gamla myter och sägner
i tron att allt ska hållas vid liv
men det är precis tvärtom

i en dröm sedan står jag någonstans runt
den 32:a breddgraden obeväpnad
jag bär ett grönt linne
med sandaler mitt på remsan
sliter jag ut mitt hjärta från bröstkorgen
offrar mig för mina bröder och systrar
sekvenser senare kör en stridsvagn över mig
jag lämnar blodet och mitt namn i sanden och ger
de ockuperade lite av den förlorade värdigheten åter

åter så på dag ett står jag naken i stormen
betyder det att jag fortfarande är fri?