du rev och slet försökte ta dig ut
jag sökte upp dina ögon
tog tag i dina händer
formade mina läppar till
du, vi är inne i det här tillsammans
det var som om du fäktades
mot hundratals ormar
ormar i regnbågens alla färger
så jag lät det flyta ut igen
du, vi är inne i det här tillsammans
först då bröts förtrollningen
ormarna ringlade undan
och den blå röken steg mot taket
återigen blev din hud varm
Du skriver så jättebra!
SvaraRaderaDet visste du förstås redan...:D
Trevlig helg!
Tänkte förresten fråga om jag får nämna din blogg och sätta in bilden på dig eller boken i ett inlägg?
SvaraRadera:)
Madonnan: Tack så mycket. Och det får du gärna göra. En ära.:)
SvaraRaderaPrecis så där borde Mannen och jag säga till varandra du, vi är inne i det här tillsammans - men det är svårt, som om paniken hinner före. /Rosa
SvaraRaderaOrd.
SvaraRaderaTänk vad de kan göra.
Distansera.
Beröra.
Allt.
*Sten Blekman läser, tar till sig*
Det är många som behöver höra de orden. Trevlig kväll!
SvaraRaderaSom vanligt: SKITBRA.
SvaraRaderaRosa: Ibland är det nog svårt att se klart, att värja sig mot det som man tror omger en..
SvaraRaderaSten, Kristina och Pernilla: Tack, hatten av!
Starka känslor!
SvaraRadera------------
Hoppas du får en bra helg!
:-)
Gunnar: Detsammma! Du har ju lite böcker att gå igenom..
SvaraRadera