Med en hand på ratten kör jag så in i skuggan, och det är som om dagen byter skepnad; förmiddagsljuset blir eftermiddagsmörker och den där spirande känslan av odödlighet som man bara kan bära under C-vitamindagar byts mot en uppgivenhet av svaga muskler .
Det är jag och bilen, på väg genom den heltäckande allén, allén som aldrig verkar ta slut, och till sist håller det inte längre, vi vänder neråt, vi dyker i det kalla djupblå vattnet, i svår formation lyckas jag lämna jag bilen med kolsyrebubblor runtomkring mig, jag möter höstlöv i djupet, jag möter kasserade dikter om det obotligt svarta, jag möter allt det där fula och obegåvade som Bruno skrev om, och genom den täta vattenmassan tonar Beethovens An die Freude över mig, på väg ner mot djuphavsgravens botten och det slutgiltiga lyckas jag så ruska av mig allting. Sekundsnabbt senare slår upp ögonen.
Avsides på en parkeringsficka kliver jag ur bilen, tar ett djupt andetag och tittar upp mellan grenverkets formidabla skönhet. Solen strilar igenom och jag inser hur lite sol man får chans att plocka ner i detta avlånga land, hur otroligt beroende av ljuset vi är.
Ingen annanstans är det lika långt till våren som i Sverige.
Du får då till allt du. Man finner KÄNSLAN direkt! Vackert!!!
SvaraRaderaAbba och dammsugare är oslagbart, finns ingen bättre städmusik. Konstigt nog :D
Kommer ihåg när du informerade om dina kostförändringar. Och du skrev att du skulle sluta med kaffe. Jag trodde du var galen. Nu är jag där. Nästan. Kanske.
Hej
SvaraRaderaBeethoven var en passande musik för färden ner i böljorna.
Vilken musik passar bäst till ljuset som vi längtar till? Mozart kanske?
:-)
Vi behöver mycket c-vitamin innan våren, det är så sant!
SvaraRaderaPernilla: Kaffet är outgrundligt vackert det också..:)
SvaraRaderaGunnar: Eller Thåström..:)
Kristina: I mängder..