Det är etthundranittio in i bergväggen. Mörbultat men inte slagen tillbaka på ruta ett.
Sedan ut på banan igen, tvär höger, tvärare vänster, jag går med bröstkrogen före i allt jag gör, mina armbågar är sylvassa, skoningslösa, och jag klipper i ännu en gång; etthundranittio in i den där jävla bergväggen. Jag sjunker ner längs med stenen som en uttorkad bläckfisk. Jag ler, jag lever. Och jag ger mig inte.
Vid väggen står jag och vevar ut sedlar från automaten, från väggen sprutar det sedlar ut på torget. Jag vevar som om inte annat fanns, jag svettas, ler och mitt blod kokar. Veven exploderar och jag är där igen.
Etthundranittio in i bergväggen.
Med en dåres envishet ut på banan igen, tvär höger, ultratvär vänster. Det är 48-timmarsdygn numera, jag behöver inte sova längre.
Jag har precis lärt mig att dansa takt till hysterin.
Det där låter sanslöst jobbigt. Så skulle jag inte vilja ha det.
SvaraRaderaTack för kommentaren!
Oj, mycket starka känslor där :)
SvaraRaderaHa det fint!
Hej
SvaraRaderaHoppas att du har en bra hjälm.
:-)
inte bra med det tempot, man ska ju ta det lungt
SvaraRaderaTack kuggis! Det blev en fin kväll med ungnskyckling och ptatidsgratäng - billigt och lyxigt. På TV blev det Obama dessutom. Ha det enna, nu ska brödet ut ur ugnen. Själv kastar jag min in i minst hundratio - grader!
SvaraRadera