Skyldra ditt gevär

Det här viruset som jag har släpat på sedan mitten av december börjar ge vika. Åtminstone vill jag tro det, jag försöker intala mig det. Sedan att man får feber bara man lyfter en nål från golvet är en helt annan sak.
Hur känns det att vara frisk? Jag har nästan glömt bort det. Hur känns det när det blir helg? Har glömt det också, märkligt liv. Det enda jag känner är den här krypande känslan i kroppen, känslan av att jag borde göra något annat än vad jag just nu gör, att jag är på fel plats. Det har satt sig i mig, på mig, vill inte ge sig av. Det har kedjat fast mig i väggarna.
Så jag ska invänta timmarna, låta de glida in. Någonstans mitt i allt det här ska jag göra väpnat motstånd mot hela jävla situationen, jag ska jaga ut det som satt sig fast i mig, jag ska möta det avigt och irrationellt.
Så att lugnet återkommer. Så att jag kan få läsa tidningen ifred.