till för bara ett par år sedan
trodde jag att jag inte kunde
köpas för pengar
att jag stod fri
men jag hade fel
det är som Kaospassageraren
deklarerade när tåget
passerade ett regntungt Berlin
i september 2002
allting kostar allting har ett pris
när vi svänger in över fälten
ser jag De Blå Bergen i horisonten
det sägs att de blå bergens land är Dalarna
men det är helt fel
de blåaste bergen ligger bortom Torsåker
i Dalarna står bergen urvattnade
föråldrade och resignerade
och runtomkring vaktas de
av röda stugor med vita knutar
de föds med gamla myter och sägner
i tron att allt ska hållas vid liv
men det är precis tvärtom
i en dröm sedan står jag någonstans runt
den 32:a breddgraden obeväpnad
jag bär ett grönt linne
med sandaler mitt på remsan
sliter jag ut mitt hjärta från bröstkorgen
offrar mig för mina bröder och systrar
sekvenser senare kör en stridsvagn över mig
jag lämnar blodet och mitt namn i sanden och ger
de ockuperade lite av den förlorade värdigheten åter
åter så på dag ett står jag naken i stormen
betyder det att jag fortfarande är fri?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar