*

de ifrågasatte din rätt att tolka universum
som om de borde veta
som om de fyllde ut de grå kostymerna
de ifrågasatte din rätt som människa
du ville inget hellre
än att förinta deras instängda hjärnor
de ville inget hellre
än att slita ner dem
från de cementerade piedestalerna
du ville inget hellre
än att få fritt spelrum
i ditt alldeles egna universum

Slagfält

avlagringarna
under mina naglar
talade ett främmande språk
gjorde att jag inte förstod
eller ens kunde se
min egen självbild

Den totala osanningen

för vems någons skull
byggde du dessa avarter
av materiella berg i dina livsrum
för vems någons skull
valde du dina vägar
någonstans under din trasiga själ
ligger din meningslösa karriär
och väntar på ett svar

I Mercedes ljus

jag stod där och såg ut över staden
orörlig och utan att blinka
såg jag hur allting rörde på sig där nere
en mosaik av tung tröghet
mitt i all skenande hysteri
jag såg de kamouflerade änglarna ovanför
avvaktande och helt nere i varv
jag stod där och andades stilla
andades utslitet syre
andades massiv förflackning

I morgon

jag ville vara tårarna på din kind
för att kunna hjälpa dig tillbaka
du hade stängt av din elektricitet
sa att du ville hålla alla dörrar låsta
men jag ville bara vara där
interfera med dina mörka ögon
provocera dina deltaslöa nerver
få tillbaka ljuset runt dina läppar

'de frias land'

jag ser hur tårarna faller från din kind
hur de skiftar färg i neonljusets sken
jag ser hur de lämnar
din glansiga hud
de faller så långsamt ner
så långsamt faller de ner
och sprängs tillsammans
med dina tusen drömmar
mot den feberheta asfalten