vi viker av vid smultronstigen
den där allting blommar året om
den där drömmarna alltid har lyckliga slut
den där klockorna sjunger om natten
vi går längs med det färgglada strösslet
hör hur det knastrar under våra bara fötter
ingenting som är svart kommer upp till ytan
allting är chokladhjul och mjukglass
ändå hör jag kugghjulen som arbetar därunder
jag hör industrier och bankernas rop på mer
det är kapitalets anarki som går bärsärkagång
de har släppt allting nu
tillbaka vid vändplanen
du strålar mot mig som en sol en morgon i maj
dina fötter är klibbiga av strössel
du ber mig om att vända tillbaka
jag tar din hand och går
vi går bort mot det västra fallet
och vi hoppar av
bort från världen som inte klarade av friheten
som inte klarade av att bemästra girigheten
som blev ett vulgärt och dreglande rovdjur
vi hoppar av
och landar på en mjuk bädd av evighetssöta smultron