Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

21 april 2009

Elden

du stod snett bakom mig
till vänster
jag hörde dina långsamma andetag
dina röda långsamma andetag

hur ditt pekfinger föll längs med ryggraden
hur nageln någonstans nedanför mitten
borrade sig in och sög tag i min själ
vred runt
skakade om

hur jag blev förvånad över smärtan
hur det brände
och mina armar tunga
totalt handlingsförlamade

5 kommentarer:

  1. Så bra du skriver!
    Det är så det känns ibland, som om någon fullkomligt borrar sig in, innanför det skyddande skalet, och sargar själen, den oskyddade, sårbara själen......
    Något som inte är så gott för själen just nu är att jag ska jobba ett tag till..... MEN, det är gott för den efteråt när det är klart :-)
    Ha det fint!
    Mia

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet igen. Jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur sällan folk klipper sina naglar. Uno :-)

    SvaraRadera
  3. Ja..nickar lite igenkännande. Och så fint igen:)

    SvaraRadera
  4. Hej
    Eld i dagens poesi? Börjar våren synas i Uppsala?
    Hoppas du har det bra.
    i-)

    SvaraRadera
  5. ÄnglarumsMia: Tack och ha det gott!

    Uno: Har de inte hört talas om nagelsaxar??...:)

    Lallis: Nickar.

    Gunnar: Våren är här!! Ha det gott!

    SvaraRadera