i helgen passerade jag det där trädet igen jag undrade vad det egentligen tänkte på det måste ha stått där i hundra år nu sett löven grönska om våren sett löven falla om hösten
ett stenkast bort riksväg 80 asfalten dammet regnstänken motorväg idag etthundratio
antingen är trädet förgiftat och cyniskt eller så ser det bara tragiken i ålderdomen
och skrattar åt idioterna som försöker köra ifrån tiden på vägen nedanför
eller så har det lyckats åldras med någon form av värdighet...
SvaraRaderaDet var tyst här ett tag. Var påsken fin?
Han ulf lundqvist har ritat en rolig strip:
SvaraRaderaTvå doggar sitter och tittar på joggare. Den ene säger
- varför springer dom?
i nästa bild ser vi döden med sin lie komma.
- därför? säger andra doggen.
Uno
Tack för kommentar på min blogg, Dan Andersson *ler* honom tänkte jag på när jag skrev..
SvaraRaderaDin blogg kräver mer än att hastas förbi, därför återkommer jag!
*kram*
Jag brukar känna mig som en tjuvläsare här, eftersom jag är mamma till en av dina mentorselever. Men nu erkänner jag mitt tjuvläsande! Dina dikter är verkligen gripande och jag vet egentligen inte varför just den här av alla fick mig att erkänna min närvaro...
SvaraRaderaJag tänker ofta sådana tankar när jag är ute och jobbar ensam i naturen, det finns då utrymme till en del funderingar :) Man känner sig ganska liten i förhållande till de gamla träden och byggnader också för all del, som har sett människor komma och gå. Lite fascinerande att tänka sig!
SvaraRadera