Ramones - Blitzkrieg Bop

Ibland känns det som om huvudet är fullt, att man skulle behöva rensa ut och spränga hela skiten i luften. Det är då man plockar fram Ramones första platta...

Into The Blue

jag ser korallrevet ett par meter ner i djupet
jag skulle vilja flytta dit
lägga mig ovanpå
låta mig bäras upp av det levande

känna betydelsen av det stora
dansa iväg med skönheten

Sagt och gjort

Efter en osedvanligt torftig frukost och en snabb dusch satt jag i bilen på väg ner mot Skarholmen. Hade tänkt mig en dag ute vid vattnet, ensam och utsträckt på en klipphäll. Bara jag, ett par böcker, en maskin med musik, laptopen och kylväskan med skagenfyllda tunnbröd och ett par tjeckiska öl. Ungefär allt som krävs för att rensa ut.
Jag kom från Dag Hammarskölds väg och tog en sväng genom området ovanför Almstigen. Bakom en förstärkt övervakad inhägnad bodde Den store politikern, jag kände att jag bara måste åka förbi, se hur det såg ut, se hur han hade landat.
Hade läst om honom i DN för ett par veckor sedan. Han hade gått från den politiska vänsterskalan till den yttersta högern på bara ett par år, bra jobbat för en man med rötterna djupt insnärjda i arbetarrörelsen. I backspegeln såg jag huset försvinna, som ett monument över självbedrägeriet.
Temperaturen nådde nog uppåt 30 grader den dagen, och på eftermiddagen kände jag mig tömd på slaggprodukterna, jag hade fyllt på med nytt bränsle, med ny energi, hade skrivit några rader, badat i den gömda viken efter lunch och syftet med dagen var uppnått.
På väg upp mot bilen fick jag syn på honom. Jag försökte vara snabb och ta en stickare genom parken, men det var redan försent. Han sprack upp i ett överdrivet grin, ropade hurtigt mitt namn och vinkade mig till sig.
– Det var banne mig inte igår! Hur har du det, bor du kvar i våningen? Spelat intresse eller ej, men han var bra osmaklig där med sin nya inövade manér.
Utan att invänta svar fortsatte han på den inslagna linjen.
– Ska du med på en bit mat och ett par smala kalla nere på restaurangen, Sic volo, sic iubeo!
Det var helt enkelt för tragikomiskt för att kunna säga nej.
– Självklart, svarade jag. Det var ju ett tag sedan sist.
Det här kunde bli en minnesvärd kväll. Milt uttryckt.
Vi omfamnade varandra, dunkade rygg som på den gamla goda tiden och styrde kosan mot det magnifika däcket som låg fridfullt och dyrt ut mot vattnet; ljusets flytande motsvarighet.

*

med ett irrationellt streck i synfältet
svajade du till
du tappade hållningen och fäste blicken
på den långa regntunga gatan

du kände hur du blev tom
att någonting hade lämnat dig

stum av förvåning såg du hur det röda
rann nerför trottoaren
hur ditt hjärta så mjukt avigt
kontrasterade mot den våta svarta asfalten

Ocean

den djupblå droppen föll lätt
curlade av det tunna lövet och föll
så sakta så lätt
av från lövet
och ner

du låg på gräsmattan och såg
såg hur den kom emot dig
hur den sakta närmade sig
och sedan mjukt
deformerades mot din hud

ilningen sedan
hur droppen densitetläkte
fortsatte nedåt
mellan dina bröst över magen

hur den blev till ett hav
i din navel

Blysänke

jag minns att jag ville landa i ditt blod
avlångt strömlinjeformad
för att runda av de vassa kanterna
som höll upp din hud

avlångt strömlinjeformad
för att kyla av din feber
jag ville bo där i ditt blod

som en kall
kall
kall
metall

Tomas Andersson Wij - Sena Tåg

Jag försökte fånga en stämning, försökte få ner ord. Sedan kom den här låten på radion och då försvann alla anledningar till fortsatt skrivande; att bryta vibrationerna just då vore som att bryta mot alla konventioner, det vore som att rasera en del av helheten, det vore helt....fel.

Augustiögon

jag förstod det aldrig då
när solen nuddade vid din rygg
när solen tog på din svarta klänning

och som den tog
...som den tog

och när du vände dig om
när jag såg hur du vände dig om
hur stjärnfallet från dina ögon
bildade en sjö av glitter runt dina bara fötter

där någonstans borde jag ha förstått
att allt redan var nedtecknat

utmejslat och klart

Flickan Utan Ord

inom ramen för det tillåtna
spände du vingarna
pressade ut råmaterialet
rörde ihop och blandade om

kvar låg det omedelbart glasklara
och liksom ytspände

allt det där svarta
på gränsen till det kriminella

Fågel Fenix Episod 3

du höll den i handen
så transparant och avig
du såg den upplösas och försvinna

du tittade upp mot den svarta himlen
med långa blå ögon
du kände dig övergiven och förundrad
hur en själlös kropp kunde vara
så tung

God´s Own Medicine

The faith has been kept
and the first chapter has now been written
For us all And so the time has come
to turn our eyes to the heart
of the rising sun And as we do

we must all kiss farewell and forever
the tearful moon and the crying dark hours

All our prayers have been answered
God´s own medicine

© Wayne Hussey

Frizon

efter dagarna i de febriga lakanen
la du dig att vila i mina nerver
jag kunde känna din hand gripa efter något
jag kunde känna din puls i min kropp

timmen före midnatt blev det kav lugnt
jag la handen på pulsådern
kände på genomfarten
det var så kallt och stilla

jag lät fingrarna nudda vid huden upp över armen
slöt mina ögon sakta
förvissad om att du sov

Tant Strul - Hjärtan slå

En underbar låt. Hjärtan slå, det är väl det som allt handlar om?

Fågel Fenix Episod 2

med skavd hud återvände du rak
från det hårda golvet och det tunga fallet
du hade lagat dina avtynade ben
och renat dina förgiftade nerver

som en sprucken söm och en ensam tråd
din identitetslösa själ
två steg bakom