det var som om din vänstra hand ville säga dig någonting
med förundrad blick följde du linjen
drog lätt med ditt pekfinger
nuddade vid huden
du kände hur det långsamt kom genom din kropp
hur pulsslagen las ut
hur linjen ändrade riktning
som om du aldrig fick komma till ro
livslinjen. Den krokiga. Den helt ohela. Sprucken redan från början leden den tills dess du fattar att det inte är linjen, det är riktningen. Uno
SvaraRaderaDu är verkligen en del av konsten:)
SvaraRaderaBibban
Tycker om det jag känner i det jag läser om orden du diktat. Tack!
SvaraRaderaJaaa.. gillar verkligen:)
SvaraRaderaKram
Det är feber hetta i orden...l.o.v.e
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaVar ett tag sen jag tittade in. Samma vackra poesi som alltid.
i-)
Men wow...ord som kryper in under huden. Likt en skir akvarell målar du med orden som skapar en helt otrolig samklang. Grymt imponerad och berörd.
SvaraRadera/Emma