Jag kan se ljuset mellan träden, långt där borta på höjden. Det är kväll och kylan ligger som förlamad över staden. Inte en människa i rörelse på gatan nedanför, skogen ligger tyst och öde. Det är tung vinter som råder.
Där borta i höghuset, som jag aldrig förr lagt märke till, händer något. Jag kan se på konturerna att det rör på sig, hur det rister till och sedan håller andan. Som om det var meningen att jag inte skulle se.
En vag känsla av att det händer något märkligt med människorna därinne kryper genom min kropp. Jag grips av en obehaglig känsla. Hela situationen känns hotfull och jag kan se det igen.
Hur det rör på sig.
Jag tar ett steg framåt, underligt ljudlöst, lutar mig lite åt höger och måttar in huset mellan tummen och pekfingret. Jag håller andan och känner hur pulsen bromsar in, hur det där som skaver i mig är på väg ut. Blick stilla framför fönstret fixerar jag huset med blicken.
Känner att allting är under kontroll igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar