*

jag sitter kavlugn i kuvösen när den helt plötsligt ändrar form
den blir cirkulär och inbäddad i tunn lövskog

jag ser hur insekterna börjar falla ner
som glödande prickar från betonghimlen
sveper de ner över den fuktiga jorden

jagar bort allting som har liv
tar alla drömmar med sig

*

jag bedövas av solen
känner mig lågt deltaslö

jag vill inte delta i någonting som pågår
utanför min egen omkrets

Neustadt

jag minns dina nattliga promenader i staden
hur du andades in den kyligt bakrusiga luften
och hur du än vred och vände på gatorna och torgen
så stod du ändå där till sist
i någon av de kala återvändsgränderna

jag vet inte vad det var som lockade dig dit
om det var den totala uppgivenheten
eller om du sökte det omöjliga

du försökte skava av dig slagg och distraktioner
du lät din kropp ristas blodig mot betongen
och du såg resterna av allting fara iväg som ett eko
mellan väggar och tak
för att sedan försvinna i gryningen
som om ingenting hade hänt

natt efter natt lät du dig lockas dit
ända tills våren och sommaren kom
och svepte bort frosten som bedövat asfalten

då försjönk du i outgrundliga tankebanor
byggde upp morasen igen
bit för bit
du mötte inte staden igen
förrän den första snön föll utanför fönstret
och fågelsången återigen hade tystnat ute i dungen

*

jag ser allt genom det flyktiga sommardammet
den tunga staden ligger framför mig
staden där jag alltid kontrollerat mina steg

Ryggrad

det känns som en bris kommer över mig
det känns som en befrielse
vid den första reflektionen
som om vägen ut har öppnats för mig

men när tankarna om varför når mig
är det som om någonting har dött
någonting har tappat i värde
och det blir storm i mitt inre
skyarna blir svartare ån någonsin förr
och jag kan känna hatet tränga sig på
jag kan känna frustrationen
som en tickande bomb i mitt huvud

jag kan fortfarande se allting utifrån
hur det rör på sig därinne
jag ser skuggorna och hör samtal
idel främlingar bakom de stängda dörrarna
längst in

*

jag rann nerför backen in i tunneln
och dofterna som kom emot mig
klädde i sommar
en flashback från förr
och sedan susningen
din vita klänning som svepte i taket
och din kropp insprängd i
den graffitimålade betongen
omtöcknad for jag ut på andra sidan
och bakom min rygg
ovanför mig på bron
tung tung
årstidsneutral trafik