det känns som en bris kommer över mig
det känns som en befrielse
vid den första reflektionen
som om vägen ut har öppnats för mig
men när tankarna om varför når mig
är det som om någonting har dött
någonting har tappat i värde
och det blir storm i mitt inre
skyarna blir svartare ån någonsin förr
och jag kan känna hatet tränga sig på
jag kan känna frustrationen
som en tickande bomb i mitt huvud
jag kan fortfarande se allting utifrån
hur det rör på sig därinne
jag ser skuggorna och hör samtal
idel främlingar bakom de stängda dörrarna
längst in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar