Ansikten

jag står på klippan och tittar ut över havet
jag kan känna det genom hela min kropp
att det finns någonstans därute
att det rör på sig under den yviga ytan

allt det där som inte inte längre har någon plats
allt det där som blev utestängt från städerna
allt det där som blev ignorerat och osynliggjort
det ligger någonstans därute

som en rest och motpol till det ovärdiga
till allt det där trasiga och söndersminkade
allt det där obegåvade och inskränkta
som har blivit det här egocentriska samhällets norm

Taxi MT

jag sätter mig i baksätet/svart mjukt skinn/jag skulle kunna vara en advokat/en skådespelare/men jag är jag/ jag är så /mycket/ jag/tittar ut genom fönstret/ser höghusen svepa förbi/som tunga fula monument/över den här övergivna/och stängda natten/
jag tänker på åren som passerat/vart de tagit vägen/vad som hände/nu jag/här i baksätet/jag är ingen advokat/jag är ingen skådespelare/bara jag/ingen annan/och det stör mig/varför är jag ensam/vart är jag på väg/vilken dag är det i morgon/vad är vad/vem är jag/försöker få ihop trådarna/försöker lägga pusslet/inser att det aldrig kommer att läka ihop/det här såret/inser svårigheten med att inte ha koordinationen klar/inser det omöjliga med att över-huvud-taget få en rak linje/så nu här i baksätet/svart mjukt skinn/tänker jag/för vem tänker jag/
ur högtalarna dov musik/vem begriper den musiken/uppbyggnaden/kompositionen/virtuositeten/den måste inte begripas/den säger mig ingenting/inte i den här natten/i det här baksätet/snart framme/säger han/med alldeles för kort lugg/i förarsätet/snart framme/men jag är inte klar än/ett varv till runt kvarteret/låg motorfrekvens/lätt hand på ratten/låt mig bara bygga ihop/samla mina sinnen igen/knappa in koden/till taxameterns tickande

Into the blue

jag ville visa dig havet
låta dig se horisonten
känna in det ändlösa

jag ville låta dig röra
vid det oåtkomliga
se att
därute
där
bortom linjen
det är där vi ska landa

Ett medicinskt under?

19 årige Fulkan Dogan, som var med på båten Mavi Marmara när den bordades av israelisk militär , sköts fem gånger på ett avstånd mindre än 45 centimeter, bl.a. i ansiktet, bakhuvudet och ryggen.
Det är det som Israel (och USA?) kallar för självförsvar, och som den övriga världen kallar för mord eller avrättning.
Israelisk militär vittnar nu om att de inte "hade något annat val". Soldaterna sköt bara när de befann sig i en "livshotande situation."

Frågan som då infinner sig är när Fulkan Dogan upphörde att vara upphov till en sådan sk. "livshotande situation"?
Var det efter första skottet?
Eller efter det andra skottet?
Eller efter det tredje skottet?
Eller efter det fjärde skottet?
Eller efter det femte skottet?