Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

12 juli 2010

Mellan Juli och Augusti

det var alldeles tyst utanför
och inne sas inte ett ord

sedan flög den där falken förbi
högt ovanför trädtopparna
och det var som om allting öppnade sig

när gryningen kom hade taket böjt sig i en oval
väggarna sov stilla
och du låg där på sängen i de vita lakanen

jag stod i köket och funderade på slutet
och kaffet svartare än någonsin förr

3 kommentarer:

  1. Aldrig är slutet så nära i tanken som när det just börjat(om du frågar mig min jävla katastroftänkare;)

    L.O.V.E /OrOsHjÄrTa

    SvaraRadera
  2. Jag säger då det...dessa falkar!

    SvaraRadera
  3. Wow! Vilken fena du är. En dikt helt i min smak. :-)

    SvaraRadera