inte ens kraftledningarna orkade hålla emot
stålet vek sakta ner sig
böjde sig över de avverkade linjegångarna
på marken irrade den förlorade värdigheten omkring
som en förnedrad och bortglömd kostym
och där bortom skogens yviga väggar
lyste reklamskyltarna upp den intagna staden
människor med förstorade ansikten
med bländvita leenden
människor vars hånskratt cementerat sig i urberget
människor vars identitet ersatts av tre bokstäver
skrivna med bindestreck och versaler
J-A-G
J-A-G
J-A-G
Hej Jag ser att du fortsätter att skriva fin poesi.
SvaraRaderaJAG för mig är vår tids brist på altruism. Vi är för mycket fokuserade på oss själva.