*

jag stod förbluffad över ditt sätt
att parera din naiva nakenhet

du spottade ur dig fraserna
så nonchalant
så elegant

det var det vackraste
och det brutalaste jag sett

du stal de tyngsta applåderna
vände och gick

*

det var ju sagt

att vindarna i maj skulle vara mjuka

nu far de fram över staden

som desillusionerade soldater

inga rundade hörn

inga värmeslingor i fyndkorgarna

frågetecknen hänger som druvor i klasar

från den mörka himlen

vad eller vem bär ansvaret

när till och med plattorna på torget avvaktar

*

att vara i ständig opposition

tar på krafterna

att ständigt manövrera nävar

i alla väderstreck

att se alla och envar

rakt in i deras cyniskt nollställda ögon

jag sluter mig nästan omärkbart

tillbaka till utgångspunkten

tillbaka till panncentralens tak

där allting började 

där allting en gång tog form

men nu känns barrikaderna för långt borta

timmarna känns för snabba

och huden andas bleka fotografier

mina ord faller i trapphuset

slits ner under grovmönstrade skosulor

rinner skakade ut på gatan

för trötta för ännu ett uppror