*

att vara i ständig opposition

tar på krafterna

att ständigt manövrera nävar

i alla väderstreck

att se alla och envar

rakt in i deras cyniskt nollställda ögon

jag sluter mig nästan omärkbart

tillbaka till utgångspunkten

tillbaka till panncentralens tak

där allting började 

där allting en gång tog form

men nu känns barrikaderna för långt borta

timmarna känns för snabba

och huden andas bleka fotografier

mina ord faller i trapphuset

slits ner under grovmönstrade skosulor

rinner skakade ut på gatan

för trötta för ännu ett uppror