han stiger upp
under skyfallshimmel
stegar ut på kuvösen
på fjärilsslöa ben
...så bilden han möter i glaset
bland reflexer och
autobahndroppar
vittnar om en man
med långt större planer
än vad du någonsin
skulle kunna
drömma om
30 juni 2008
28 juni 2008
FRED & KÄRLEK
Mikael Wiehe och Ebba Forsberg tar oss med på en trygg resa; och i sällskap med solen och en kall öl känns det riktigt trevligt där på bänken bredvid storebror, Kopp Te och Amazonen.
Stefan Sundström, med Fjodor på bas!, gör en av de bättre spelningarna jag sett med den gamle rockräven, kanske den allra bästa. När snudd på hela familjen levererar "En näve näring" fylls tårkanalerna till bredden, det är så stort, vackert och alldeles knäckande!
Framåt kvällen passerar vi scenen där Eldkvarn spelar, och Eldkvarn låter som Eldkvarn brukar göra.
Som Eldkvarn.
Plura verkar dessutom vara i bra form, det svänger.
Precis som det brukar.
Thåström så. En av endast fyra spelningar denna sommar. Premiär. Jag behöver ett enda ord.
Magi.
Avslutande "Du ska va president" är makalös; intensiteten, närvaron, nerven är total. Innan dess har håret på mina underarmar rest sig ett antal gånger, som i inledande Dan Anderssondikten "Den druckne matrosens sång", i tunga "..ingen neråtsång" och i porslinsvackra "Flicka med guld". En spelning att minnas.
1977 och Sex Pistols vände upp och ner på det mesta, och levererade samtidigt en av rockhistoriens bästa plattor; "Never mind the bollocks".
Och nu 2008... och över scen, och den gigantiska parkering vi står på, väller det ut skördetröskor, maskingevär, naken Rottenstjärt, fucking i kubik, ironi, turistkänsla, kaumoflagekläder och ...en känsla av någonting annat...
Sedan, som från en blixt från klar himmel, bjuder de på en briljant "Bodies" och en värdig "Anarchy in the U.K".
Och det känns, nästan kusligt, som riktiga pistoler...
Man kan säga vad man vill om dessa äldre herrar idag, 2008, men ingen kan ta ifrån dem den underbara platta de faktiskt gjorde, och med den dos dryga självironi som slungas utöver oss blir eftersmaken trots allt ganska bra.
När kvällen övergår i natt kliver Waterboys på, om än inför en alldeles för liten och alldeles för oengagerad publik. Jag skäms lite där jag står för detta faktum, men de bjuder ändå på en förkrossande vital spelning, och de larmar friskt. Men som sagt, de förtjänade en större och bättre publik.
Trötta Kent då? Den biten får den rövslickande recensentkåren från kvällsdrakarna ta hand om.
Stefan Sundström, med Fjodor på bas!, gör en av de bättre spelningarna jag sett med den gamle rockräven, kanske den allra bästa. När snudd på hela familjen levererar "En näve näring" fylls tårkanalerna till bredden, det är så stort, vackert och alldeles knäckande!
Framåt kvällen passerar vi scenen där Eldkvarn spelar, och Eldkvarn låter som Eldkvarn brukar göra.
Som Eldkvarn.
Plura verkar dessutom vara i bra form, det svänger.
Precis som det brukar.
Thåström så. En av endast fyra spelningar denna sommar. Premiär. Jag behöver ett enda ord.
Magi.
Avslutande "Du ska va president" är makalös; intensiteten, närvaron, nerven är total. Innan dess har håret på mina underarmar rest sig ett antal gånger, som i inledande Dan Anderssondikten "Den druckne matrosens sång", i tunga "..ingen neråtsång" och i porslinsvackra "Flicka med guld". En spelning att minnas.
1977 och Sex Pistols vände upp och ner på det mesta, och levererade samtidigt en av rockhistoriens bästa plattor; "Never mind the bollocks".
Och nu 2008... och över scen, och den gigantiska parkering vi står på, väller det ut skördetröskor, maskingevär, naken Rottenstjärt, fucking i kubik, ironi, turistkänsla, kaumoflagekläder och ...en känsla av någonting annat...
Sedan, som från en blixt från klar himmel, bjuder de på en briljant "Bodies" och en värdig "Anarchy in the U.K".
Och det känns, nästan kusligt, som riktiga pistoler...
Man kan säga vad man vill om dessa äldre herrar idag, 2008, men ingen kan ta ifrån dem den underbara platta de faktiskt gjorde, och med den dos dryga självironi som slungas utöver oss blir eftersmaken trots allt ganska bra.
När kvällen övergår i natt kliver Waterboys på, om än inför en alldeles för liten och alldeles för oengagerad publik. Jag skäms lite där jag står för detta faktum, men de bjuder ändå på en förkrossande vital spelning, och de larmar friskt. Men som sagt, de förtjänade en större och bättre publik.
Trötta Kent då? Den biten får den rövslickande recensentkåren från kvällsdrakarna ta hand om.
26 juni 2008
MAGISKT
Peace & Love 2008: Thåström på scen, i morgon klockan 20.00.
25 juni 2008
ONT
I antologin "En knuten näve i vänsterfickan. Om klass, normer och vänstern" kan man läsa följande under rubriken Godis:
"Frukt är godis, sa Bamse och detta uttalande har satt sina spår i den alternativa medelklassen.
Men det är fel. Frukt är frukt. Godis är godis.
Eftersom frukt är frukt och godis godis kan frukt inte vara godis".
Hur kan någon vara så fruktansvärt brutal i sin logik?
"Frukt är godis, sa Bamse och detta uttalande har satt sina spår i den alternativa medelklassen.
Men det är fel. Frukt är frukt. Godis är godis.
Eftersom frukt är frukt och godis godis kan frukt inte vara godis".
Hur kan någon vara så fruktansvärt brutal i sin logik?
24 juni 2008
KAOS OCH KÄRLEK
Festen är över, men alla festar. Hur ska man annars förklara alla monster-SUV:ar i stan? Eller den vanvettiga begärkonsumtionen som rullar in över spenderaröarna nere i city? Folk verkar vända ut och in på sig själva, i sin iver att verkligen lägga denna jorden på rygg.
Hör på P1 att religionsfanatikerna propagerar om att Guds kärlek är det enda som kan rädda denna värld från plågsam undergång.
Guds kärlek?
Om det är kärleken som lägger grunden för livet på denna jord, vill inte jag ha den. Jag tror, det gör jag, jag tror, men på människors kärlek. Den är inte påhittad, uppdiktad, och sedan befäst.
Den är verklig.
Och paradoxalt nog tror jag på den.
P1 lite senare. FRA-lagen.. Massavlyssning av människor, åsidosättande av åtminstone en grundlag. Hur kunde det hända? Det råder väl fortfarande fred i detta land?
Maud Olofsson och Fredrick Federley framstår nu som ännu större idioter.
De sålde sig. Igen.
De liberala värderingar de sagt sig stå upp för, mosades för alltid under en nattmangling i juni.
Ikväll ska jag köpa min L ett fång med blommor, laga till en eldig köttfärssås med spagetti och riven parmesanost.
Jag ska manifestera det här livet, göra det som jag tänkt att det var tänkt.
Att det skulle va.
Hör på P1 att religionsfanatikerna propagerar om att Guds kärlek är det enda som kan rädda denna värld från plågsam undergång.
Guds kärlek?
Om det är kärleken som lägger grunden för livet på denna jord, vill inte jag ha den. Jag tror, det gör jag, jag tror, men på människors kärlek. Den är inte påhittad, uppdiktad, och sedan befäst.
Den är verklig.
Och paradoxalt nog tror jag på den.
P1 lite senare. FRA-lagen.. Massavlyssning av människor, åsidosättande av åtminstone en grundlag. Hur kunde det hända? Det råder väl fortfarande fred i detta land?
Maud Olofsson och Fredrick Federley framstår nu som ännu större idioter.
De sålde sig. Igen.
De liberala värderingar de sagt sig stå upp för, mosades för alltid under en nattmangling i juni.
Ikväll ska jag köpa min L ett fång med blommor, laga till en eldig köttfärssås med spagetti och riven parmesanost.
Jag ska manifestera det här livet, göra det som jag tänkt att det var tänkt.
Att det skulle va.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)