No one is innocent (part II)

in från regnvåt snö
en kväll i november
din röst hade satt
sig i väggarna
så soft genom
de Josef Frank-
inspirerade tapeterna

demonerna naglade fast
mig i färgerna
lät mig aldrig komma undan

No one is innocent

det var natten då
planeterna flög över
hustaken
landet omkring dig
bara försvann

allt var ett virrvarr
av förlorade färger
och tappade lustar

i gryningen vittnade
hon emot dig
släppte lös elden

dina kängor smälte
och fötterna blev
alldeles kalla

President Gas?

Obama president i USA. År av spekulationer i alla väderstreck är äntligen över. Nu väntar dessvärre ännu ett par månader av analyser av det förkrossande valresultatet..
Obama i all ära; men en president i USA är alltid en president i USA. En vit man eller en icke vit man (eller för den delen en kvinna) förändrar inte den saken nämnvärt. Att vara president i USA förpliktigar. Det finns förväntningar på en president i USA. Det finns krav på en president i USA. Från industrin, från den kristna högern, från vapenlobbyisterna, från oljenarkomanerna för att nämna några starka element i det skakade landet USA.
Så vad allt det här handlar om är egentligen inte vem som styr i USA, utan hur övriga världen tar sig an USA, hur man väljer att bemöta USA, och att man nu börjar ställa krav på USA.
Den nickedockspolitik som varit allenarådande under lång tid måste styras över mot en politik som grundar sig på demokrati och inte på USA: s egna särintressen.
Är det rimligt att USA dikterar villkoren för resten av världen? Är det rimligt att USA sätter en egen dagordning för hur den här världen ska eller bör fungera? Så innan man skriker sig hes och yvas alltför mycket över Barack Obamas seger bör man ta sig en funderare på dessa frågor.
Sedan kan man ju givetvis skåla för att George W Bush äntligen får åka hem till ranchen och flaskan igen.
Men en president i USA är alltid en president I USA.

#

dina skor på de svarta briljanterna
så tunga så målmedvetna
hur dina tankar formades
av enkelheten
hur allt blev svart eller vitt
hur du fixerade dem
i dina ramar
de onda och de goda

dina ventiler med lås
hur du upphöjd
på oss
tittade ner
hur du pressade ner
fotsulan
så brutalt och kantigt

hur du sedan
rörde foten
i cirklar
underhöll knastret

hur du log
och vandrade iväg
bort från askan

Lundell som Jultomte?

Jag lyssnar återigen på Ulf Lundells I ett vinterland. I många avseenden en briljant platta. Jag gillar stämningarna, känslan och anslaget. Det finns en röd tråd, en gjuten helhet om det inte vore för låt 14, Låt det snöa..
Jag har väldigt sällan kritiserat Ulf Lundell, det kanske är så att det aldrig har hänt förr, hur som, att lägga in den låten på den här plattan är ett riktigt kardinalfel. En låt om julen, om hur Uffe längtar efter doften av nejlika igen, om att han är på väg med ett litet rött paket, om stjärnor som tindrar, om sigill av lack..
Nej, nej och åter nej, texten är inte av Lundellsnitt, den är i vissa partier till och med patetisk. Om han lanserat den som singel i december har jag i viss mån greppat poängen.
Och Lundell och julen har inte alltid gått hand i hand, det förstår man inte minst genom att läsa hans böcker eller analysera vissa av hans tavlor. Men jag ska inte döma honom så, karl´n börjar ju bli gammal, och att människor gör helt om har hänt förr.
Men låten stör mig något så otroligt, och dessutom går jag och nynnar på den! När jag så läste i förra veckan att Ulf Lundell planerar en julshow (!) 2009 tappade jag verkligen hakan. En julshow. Ulf Lundell. Men hallå?..

Jag såg Ulf Lundell på Uppsala Konsert & kongress i september, och det var bland det bästa jag någonsin sett, stundtals magi, och jag har även bokat biljett till spelningen på Globen i mars. Men en julshow 2009..
Med all respekt Ulf Lundell, men där går gränsen.

Eller är det så att du bara driver med oss?