Liten Clown

Jag är så trött på människor som rear ut sin själ. Som sätter sig själv i prostitutionens ljuskägla, som visar upp sina vita tandrader i kamerablixtarnas sken, som ligger avstrippad och sval på den utnötta madrassen.
Det har pågått under lång tid nu, det har vältrat sig in i våra vardagsrum genom bildskärmarna, gurglat in genom brevinkastet och skvalat över oss via radiovågorna.
Det har gått så lång tid nu att jag inte längre minns när det började.

17.31

Jag passerade dig på gatan nedanför. Noterade att du läste tidtabellen för linje 6.
Du bar svarta stövlar, vinröda strumpbyxor, lila kjol, svart kappa, lila scarf och ditt hår var slarvigt uppsatt i en tofs, du var mörk och jag mötte dina ögon för ett väldigt kort ögonblick.
Just då existerade du.
Det var jag som gjorde dig verklig.

Seventeen Seconds

bakom O-synkroniserade
designfönster
rörde du dig
fram och åter
dina rörelser
i exakta avrundningar

och i ljusrött sken

din själ i en perfekt
båge över karmarna

The Verve - Bittersweet Symphony

Just

Man kan skriva dikter på en söndag och man kan låta bli.
Dikter på en söndag, söndagen är här.
Igen.
Lika punktlig som alltid.
Dikterna, de svävar fritt där ute i skogsdungen tillsammans med det ensamma rådjuret, men jag kommer inte att plocka in de idag.
Jag har ingen lust.
Framförallt, jag vill inte ha lust.
Så jag låter bli.
Tänk hur fri man kan vara.