Uppror

jag ser samspelet utanför
hur grenverken parerar
de oberäkneliga vindarna
hur de hjälps åt
och banar väg
för upproret

Självdiagnos

jag borde vara här nu
låta sekunderna landa
ta mark
låta de besmittade nerverna
vara ifred
men ingenting är längre
här
ingenting är längre
nu

allt i mig är på väg
det står aldrig still
någonstans där framme
långt långt där borta
kan jag se lugnet
kan jag se min kropp
befriad från mig själv

Twilfit

som
en
dysterslö
vind
plutade
din
kropp
ut
från
reklampelaren

som
ett
lealöst
stycke
kött
helt
utan
värdighet

Köksperfektionism

de små små tonerna som uppstår
när jag vänder upp glasen i skåpet
de fjäderlätta dunen som singlar ner
som landar på golvet omkring mig
den verklighetsfrämmande vibrationen
som uppstår i rummet
allt det där försöker jag hantera
sila mellan fingrarna
forma till något oslagbart

Vara Vänner

mina långsamma vintersteg tynade sakta bort
sedan de skrapat över den tunga snön
nu seglar de iväg
möter molnen högt däruppe
ser änglarna som främmande fåglar
som små vackra avarter
som tänkbara vänner
där nere