*

barnet i barnvagnen med den grå halsduken

smälter ihop med betongplattorna

graverar in leenden i tusental

*

medan snön föll i augusti

och knopparna brast

i oktober

satt du på din balkong

och räknade stenkulor

du plockade ner stjärnorna

och byggde pyramider

gjorde allt det där dom sa

att du aldrig skulle lyckas med

alltsedan den dagen då du hängde av dig ditt patronbälte

den dagen då du bestämde dig

för att bli 

din alldeles egna underverksjesus

*

just som ljusets låga slocknade över staden

rullade jag sakta ut över kullerstenarna

de högt uppskruvade rollerbladsen 

i läderlappsutförande

kryssade mig förbi stadens kantstötta hörn

jag iakttog de skakade och fördrivna

utställda i neonbutikernas skyltfönster

det var som om de ville säga mig någonting

de ville locka in mig till övergivenhetens nakna beskådning

få mina nerver att sluta andas

få hjulen att sluta rulla

*

sirenerna ekar genom den sovande staden
där larmet för länge sedan
tog klivet ut från hustaket
studsade mot marken
vidare upp genom gränderna
ut över torgen
tills allt låg öde och  stilla
kav lugnt

nu slår det gnistor från
de havererade kraftledningarna
i stadens utkant
och tystnaden bryts
av de skenande ambulanserna
planlöst åker de genom rutsystemet
natt efter natt
efter natt

som om det skulle finnas någonting kvar
någonting att rädda
någon att vårda
några skärvor att blåsa syrgas över

*

så mycket tid som sipprar ut
så mycket syre som förbrukas
så många pratbubblor som försvinner
så många ord utan betydelse
så många gester utan mening
så många mycket av ingenting