*

det sägs att människan blir till i fysiska möten

att vi ingenting är utan någon annan

men här har naturlagarna upphört

allting är satt ur spel

här är människan transparent och betydelselös

ingenting blir till utan det uppenbara

våra cementerade fingrar på skärmarna

*

de slitna sätena talar till mig

historier bortom all sans

om alla som kommit och gått

om alla som aldrig funnit sig tillrätta

kaskader av pratbubblor

kaskade av nånting annat

ingenting som fastnat

ingenting som stelnat

*

barnet i barnvagnen med den grå halsduken

smälter ihop med betongplattorna

graverar in leenden i tusental

*

medan snön föll i augusti

och knopparna brast

i oktober

satt du på din balkong

och räknade stenkulor

du plockade ner stjärnorna

och byggde pyramider

gjorde allt det där dom sa

att du aldrig skulle lyckas med

alltsedan den dagen då du hängde av dig ditt patronbälte

den dagen då du bestämde dig

för att bli 

din alldeles egna underverksjesus

*

just som ljusets låga slocknade över staden

rullade jag sakta ut över kullerstenarna

de högt uppskruvade rollerbladsen 

i läderlappsutförande

kryssade mig förbi stadens kantstötta hörn

jag iakttog de skakade och fördrivna

utställda i neonbutikernas skyltfönster

det var som om de ville säga mig någonting

de ville locka in mig till övergivenhetens nakna beskådning

få mina nerver att sluta andas

få hjulen att sluta rulla