kisande blick uppåt
storm i jetströmmarna
det är där jag känner
att jag är
när jag landar på den
lätt krusiga
vattenytan
27 juli 2008
26 juli 2008
Belägringen
Värmen belägrar.
Ska ta min kropp och bege mig in till staden idag.
En annan stad.
Jag ska hänga på mig lite tyg.
Lite tyg ska jag hänga på mig.
Sedan ska jag svala mig genom dagen.
Sådant man bara kan göra när värmen belägrar.
Ska ta min kropp och bege mig in till staden idag.
En annan stad.
Jag ska hänga på mig lite tyg.
Lite tyg ska jag hänga på mig.
Sedan ska jag svala mig genom dagen.
Sådant man bara kan göra när värmen belägrar.
23 juli 2008
Sidestreet
Nu börjar värmen ta över där ute. Som jag har väntat.
Som den har dröjt.
Den sänker sig sakta ner, lägger sig över staden, söver stressblodet, skapar antitempo, skapar lugn.
Som jag har väntat.
Som den har dröjt.
Den sänker sig sakta ner, lägger sig över staden, söver stressblodet, skapar antitempo, skapar lugn.
Som jag har väntat.
22 juli 2008
Utanför
Ibland står jag vid balkongfönstret och tittar ut. Som om jag väntar på att någonting ska hända.
Som om jag väntar på att någonting ska komma till mig.
Jag lutar högra underarmen mot fönsterkarmen, håller tag med högra handen om trät. Den vänstra handen på höften.
Det är så jag står.
Alltid ser jag gardinerna vaja, jag ser vändplanens asfalt, jag ser gårdens gräsmatta och lekstuga, trädgårdsmöblerna. Höga, rätt så gamla träd.
Tallar.
Men det är sällan någonting händer därute. Någon kommer, någon går.
6:ans buss på väg mot city, en katt som söker över planen, en cyklist som skenar ner mot Stigbergsvägen, en tjutande ambulans på väg mot skada.
Men det är sällan någonting händer. Och jag vet inte vad jag förväntar mig heller.
Ändå står jag där och tittar ut.
Varje dag.
Som om jag väntar på att någonting ska komma till mig.
Jag lutar högra underarmen mot fönsterkarmen, håller tag med högra handen om trät. Den vänstra handen på höften.
Det är så jag står.
Alltid ser jag gardinerna vaja, jag ser vändplanens asfalt, jag ser gårdens gräsmatta och lekstuga, trädgårdsmöblerna. Höga, rätt så gamla träd.
Tallar.
Men det är sällan någonting händer därute. Någon kommer, någon går.
6:ans buss på väg mot city, en katt som söker över planen, en cyklist som skenar ner mot Stigbergsvägen, en tjutande ambulans på väg mot skada.
Men det är sällan någonting händer. Och jag vet inte vad jag förväntar mig heller.
Ändå står jag där och tittar ut.
Varje dag.
21 juli 2008
Guld och döda skogar
Nostalgi, minnen! En underbar låt och video från 1983.
I rörelse: Gurra, Stry, Per Hägglund, Christian Falk och Joakim Thåström.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)