jag går på lina
över stadens tak
allt är perfekt avvägt
varje dels hjärta bultar
av ren perfektion
om det inte vore
för gyttret av de vulgära
konsumtionsneurotikerna
nedanför mina fötter
om natten du kom till mig du gick
vände i dörren och såg dig
aldrig om
om natten du kom till mig du gick
bakom hinnan av allt outtalat
dina röda läppar
om natten du kom till mig
du gick
han ser hur snölyktan sparkas sönder
hur den går i bitar slocknar
och sedan är borta
all magi som formade den
all känsla all tid
som tog plats i den
finns inte längre
som om allt av reellt värde
inte längre hade någon
betydelse
tyst nästan ljudlöst
lämnade hon rummet
du låg kvar och kände
hur det spred sig
hur det fick fäste
blev cementerat
jag hör dina andetag
de slår mot min hals
så tungt vinröda
så vilsamma
under en sekvens ligger mörkret kompakt
det är där vi somnar om