Don´t...

jag stod förbluffad över ditt sätt
att parera din naiva nakenhet

du kastade ur dig fraserna
så brutalt
nonchalant
elegant

du stal de tyngsta applåderna
från dom som borde sett på

och vandrade fjäderlätt därifrån

Refuserad

i takt med att ljuset dog ut
blev luften runt om dig
som osynlig bomull

du släppte taget
svävade fritt

när mörkret så gav sig av
och morgonen åter kom
kändes allt så långt borta

ingenting var längre mjukt
dina fingrar värkte
och utanför dörren
väntade

verkligheten

men du ville inte dit
inte till det

du ville inte sätta din signatur
på det där
hårda

Vid Sidan Av

två timmar efter noll kändes det som om
jag var gjord av bly
min kostym av silver blev grå
och jag kände att jag tappade
gnistan som hade vilat i min hand

deltaslö vände jag på mitt huvud
och jag såg hur den rullade iväg över asfalten

jag såg den försvinna
in i en portuppgång
som en bortglömd järndank försvann den
in i en portuppgång

Ögonblick

det var någonting med
hur du formade
orden

hur du gjorde figurer
av dem
följsamma
lätta
ord

det var någonting
som gjorde att
jag stannade upp

och vände mig om

Så Kall Så Het

mitt i det iskalla svarta regnet
stannade allting upp
den sista droppen
rann genom din lugg
över näsan över dina läppar
försvann i din mun

du kände dig kall
nollställd
ville ha någon form
av
ömhet

så du släppte taget
sjönk som ett blysänke
ner på den heta asfalten