Bretagne

den gick åt ljus rödorange
tyget tunt och lätt i vinden
så följsamt ner över din släta hy

och jag vet att även du broder
målade upp en bild där
du diktade ihop en dröm i ditt huvud
skrev en roman

den slutade vid havet
det stora vita huset i sluttningen ner
och du kände hur det värkte i dina fingertoppar
av allt som växte därinne

huset i sluttningen ner
och de ständigt vidöppna fönstren i gryningen

28 grader

jag minns att du sa att jag mördade en del av dig
ungefär femtio procent som bara togs bort
du skulle försöka leva vidare i det som var kvar

idag mötte jag dig nere på stan igen
det måste vara tjugo år sedan sist
vi nickade tunt bakom skottsäkra solglas

sedan vände jag mig om
och såg på din imponerande hållning
hur du vikte runt hörnet som på film

av allt att döma
hel igen

Metaltaste

jag minns den där smaken av metall i min mun
hur jag höll den kvar över natten
hur jag förstärkte den med tungspetsen

morgonen efter skulle vi åka iväg
men jag stannade hemma
i regn och blåst såg jag bilen försvinna
jag såg bilen försvinna i regn och blåst

jag stod kvar länge och såg ut genom fönstret
skyfallet piskade rutan till mosaik
och till slut sipprade det igenom
återigen

smaken av metall

Svava

jag såg det idag
fragment oberoende av varandra
hur de försökte locka hem dig igen
jag såg de där osynliga trådarna
hur de drog och ryckte i ditt balanserade lugn

nere på plan 1 stod du sedan framför den skeva dörren
du liksom rörde lätt vid handtaget
som man rör en blomma för att se om den lever

men du fick ingen puls tillbaka
stålet blev kallare och locktonerna försvann

Fat City

jag flyttar in nu
det är egentligen inget märkvärdigt alls
men jag tänker ta platsen där
fylla upp ytan
markera och stänga av för alla mytomaner

jag kommer att lämna kvar ett hål i väggen
så millimeterprecist och vackert avlångt
där kan ni lämna in era brev
sprida in era ovårdade hemligheter