*

jag hörde och såg hur bokstäverna kom emot mig
som kulor från automateld trängde de igenom min hud
tog plats i mitt blod och ockuperade min hjärna
genom min perforerade kropp rann det vitala ut
kraften försvann och la sig som en trasig spegel
runt mina nakna fötter

jag föll ner på knä och kände tung trötthet
bad och tiggde om nåd
letade efter tystnaden

Gråzon

Jag anar oråd på himlen. Det är oroligt i alla väderstreck. Hade vi varit i augusti kunde ett vackert skådespel tagit vid.
Nu väntar bara gråare nyanser av grått.

Kom ihåg (den fria världen?)

Utan friktion ingen värme. Det är därför det mestadels är så kallt i det här avlånga landet. Människor som går i de förutbestämda leden.
Utan tanke.
Utan mål.
Vi kan väl åtminstone lova varandra att försöka?

*

jag minns inte när allt det här startade
hur det la sig som skavsår i blodomloppet
när det började ta plats i min kropp
började röra runt när jag ville vara ifred
gjorde så att rösterna kolliderade
avskärmade mig från min egen tillvaro

tidigare sorterade jag bort alla kontaminationer
nu tar det sig in och fastnar
klänger efter väggarna och i taken
när jag går ut hänger det efter
som en osynlig tråd hänger det efter

och jag inser att det kommer att bli en utdragen kamp
min identitet som jag kände den har lossnat
med linjerna kvar
som en utspridd kortlek över bordet

*

i långsam rörelse så sakta åt sidan
jag försökte parera
försökte få fäste
försökte hålla mig rak
sedan på golvet utefter ekstavarna
kromade bordsben på en lång rad
mattan i perfektion på avstånd
och jag med en känsla av lugn
av ett vackert oemotståndligt lugn