Resignation

jag kan se grenarnas modlöshet
hur de ger mig fri lejd
på min vandring mot
det oförstörda

Skyline

jag känner mig dov
inte anträffbar
jag känner hur kängorna gör halt
på den nyväckta asfalten
känner i nervbanorna
hur mina vintersvala ögon
styr bort
alla konversationsinviter

06.37

på rygg och frånvänd
tog jag emot persiennrasslet
såg hur änglarna
ramlade in
hur de tog sig över
mina utsträckta skyddsarmar
genom mitt huvud
in i kudden
skapade oordning
bland de sövande dunen

Statiskt

den oranga kappan
byggde in sig i rummet
lämnade ingen oberörd

Nova

genom viskningarnas dal
genom de obrutna regndropparna
genom tät tät
vegetation
av oskuldsfulla drömmar

hur du hade vankat av och an
letat efter öppningar i ditt
rosa skimmer
hur du krafsat
på det svarta
lockat till dig de mörka
ostyriga molnen
smakat på det destruktiva
saltet

genom viskningarnas dal
genom de obrutna regndropparna
genom tät tät
vegetation
av oskuldsfulla drömmar
hade du slutat vandra