*

vi viker av vid smultronstigen
den där allting blommar året om
den där drömmarna alltid har lyckliga slut
den där klockorna sjunger om natten

vi går längs med det färgglada strösslet
hör hur det knastrar under våra bara fötter
ingenting som är svart kommer upp till ytan
allting är chokladhjul och mjukglass

ändå hör jag kugghjulen som arbetar därunder
jag hör industrier och bankernas rop på mer
det är kapitalets anarki som går bärsärkagång
de har släppt allting nu

tillbaka vid vändplanen
du strålar mot mig som en sol en morgon i maj
dina fötter är klibbiga av strössel
du ber mig om att vända tillbaka

jag tar din hand och går
vi går bort mot det västra fallet
och vi hoppar av
bort från världen som inte klarade av friheten

som inte klarade av att bemästra girigheten
som blev ett vulgärt och dreglande rovdjur

vi hoppar av
och landar på en mjuk bädd av evighetssöta smultron

*

jag stod förbluffad över ditt sätt
att parera din naiva nakenhet

du spottade ur dig fraserna
så nonchalant
så elegant

det var det vackraste
och det brutalaste jag sett

du stal de tyngsta applåderna
vände och gick

*

det var ju sagt

att vindarna i maj skulle vara mjuka

nu far de fram över staden

som desillusionerade soldater

inga rundade hörn

inga värmeslingor i fyndkorgarna

frågetecknen hänger som druvor i klasar

från den mörka himlen

vad eller vem bär ansvaret

när till och med plattorna på torget avvaktar

*

att vara i ständig opposition

tar på krafterna

att ständigt manövrera nävar

i alla väderstreck

att se alla och envar

rakt in i deras cyniskt nollställda ögon

jag sluter mig nästan omärkbart

tillbaka till utgångspunkten

tillbaka till panncentralens tak

där allting började 

där allting en gång tog form

men nu känns barrikaderna för långt borta

timmarna känns för snabba

och huden andas bleka fotografier

mina ord faller i trapphuset

slits ner under grovmönstrade skosulor

rinner skakade ut på gatan

för trötta för ännu ett uppror

*

kommer uppför backen mot de gamla kvarteren
jag ser och hör hur fasaderna pratar till mig
bjuder med mig på en livslång historia

och det värker i mina fingertoppar av
blodrött släktskap
som om jag vore en del av det hela
som om jag vore en tvåhundraårig man
med en tonårings själ och hjärta

en stad som jag under tjugotre år
inte hade någonting med att göra
har blivit min

den har kommit till mig
ristat in sitt namn på min hud