Jag vaknar någonstans bortom 06.28. I dovt mönstrade tvådagarslakan vrider jag mig åt höger, inte åt vänster, vänster är kaos. Åt höger vrider jag mig.
Utanför, som bortom en tjock dörr av massivt stål, hör jag röster, bilar som skjuter fart, vinden som formar.
Åt höger vrider jag mig, och det är som om kroppen kommer efter, sekundslö kommer den efter mina tankar.
Jag ser upp i taket, sluter ögonen, och efter slöa sekunder faller ögonlocken så slutligen ner.
Håller drömmen vid liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar