Och sedan kom ensamheten.
Som en vägg av betong föll den sakta sakta över honom. Det var som i en film, som om han såg allt ifrån nivå två, och efter en tidsrymd som var omöjlig att uppfatta låg han under allt det där som hade kommit ner.
I ensamheten.
Oförmögen att kunna förflytta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar