Index

Allmänt (66) Dikter (282) Musik (53) Samhälle (60) Tillbakablickar (6)

25 maj 2009

Sagt och gjort

Efter en osedvanligt torftig frukost och en snabb dusch satt jag i bilen på väg ner mot Skarholmen. Hade tänkt mig en dag ute vid vattnet, ensam och utsträckt på en klipphäll. Bara jag, ett par böcker, en maskin med musik, laptopen och kylväskan med skagenfyllda tunnbröd och ett par tjeckiska öl. Ungefär allt som krävs för att rensa ut.
Jag kom från Dag Hammarskölds väg och tog en sväng genom området ovanför Almstigen. Bakom en förstärkt övervakad inhägnad bodde Den store politikern, jag kände att jag bara måste åka förbi, se hur det såg ut, se hur han hade landat.
Hade läst om honom i DN för ett par veckor sedan. Han hade gått från den politiska vänsterskalan till den yttersta högern på bara ett par år, bra jobbat för en man med rötterna djupt insnärjda i arbetarrörelsen. I backspegeln såg jag huset försvinna, som ett monument över självbedrägeriet.
Temperaturen nådde nog uppåt 30 grader den dagen, och på eftermiddagen kände jag mig tömd på slaggprodukterna, jag hade fyllt på med nytt bränsle, med ny energi, hade skrivit några rader, badat i den gömda viken efter lunch och syftet med dagen var uppnått.
På väg upp mot bilen fick jag syn på honom. Jag försökte vara snabb och ta en stickare genom parken, men det var redan försent. Han sprack upp i ett överdrivet grin, ropade hurtigt mitt namn och vinkade mig till sig.
– Det var banne mig inte igår! Hur har du det, bor du kvar i våningen? Spelat intresse eller ej, men han var bra osmaklig där med sin nya inövade manér.
Utan att invänta svar fortsatte han på den inslagna linjen.
– Ska du med på en bit mat och ett par smala kalla nere på restaurangen, Sic volo, sic iubeo!
Det var helt enkelt för tragikomiskt för att kunna säga nej.
– Självklart, svarade jag. Det var ju ett tag sedan sist.
Det här kunde bli en minnesvärd kväll. Milt uttryckt.
Vi omfamnade varandra, dunkade rygg som på den gamla goda tiden och styrde kosan mot det magnifika däcket som låg fridfullt och dyrt ut mot vattnet; ljusets flytande motsvarighet.

6 kommentarer:

  1. Konsten att smörja är en viktig konst. Tyvärr kan det smaka surt i nästa läge att bli smord. Men , vaffan, jag skulle nog ha gjort samma, inte minst för att få snacka ett slag med politiken. Hoppas du fick det bra med fikat och badet. Du är värd det efter alla djupsinnigheter på bloggen. Själv skummar jag på ytan och finner nedfallna myggor och allehanda flytskräp. Under ytan väntar syrebrist och torsk. Må väl

    SvaraRadera
  2. Hej
    Ja så kan det gå...
    När fan blir gammal blir han religös.
    i-)

    SvaraRadera
  3. Låter lite bitterljuvt på något sätt.
    Men ibland kan något som man bara flyter med i trots viss motsträvighet, bli bra ändå.
    Hoppas att det blev det.
    kram Lallis

    SvaraRadera
  4. Låter ändå som en rätt hyfsad dag!

    SvaraRadera
  5. Blev kanske rätt bra till slut - eller? / Niki

    SvaraRadera
  6. Att ge människor en chans kan ju aldrig vara fel, kanske upptäcker man att saker har förändrats även om det med få undantag ofta visar sig att det mesta brukar vara sig likt. Men det är ju i sig en insikt. Men jag tror ändå på att ha snällbrillorna på!

    SvaraRadera