jag låter min hand vila mot din kind
jag lyssnar in dina andetag
ser din bröstkorg höjas och sänkas
det är mitt barn som vilar där
mitt kött och blod
sedan kommer det sekundsnabbt
en känsla av otillräcklighet som väller över mig
hur ska jag kunna skydda honom när den här världen anfaller
när han konfronteras med den här tidens dårskap
jag förstår att det aldrig blir större än så här
den här känslan
ett ögonblick som är totalt
jag känner att min hand aldrig kommer
att lämna din hud
Jag vet inte vad som föregått texten, känner inte dina orsaker.
SvaraRaderaDu är en god ordtrollare, Magnus. Du smätter iväg, spetsar av vardagsproblem, hit och dit.
Men mitt Lundell-öra uppsnappar allting. Är det inte som i sången så tycker jag lånet är.. okej, kanske.
Är det som i sången, vilket din text inte utröner helt och hållet, ja då har du fångat det på ett kristallklart vis, bara för den som kan sången att förstå.
Jag hoppas att det inte är så.
Du är, vilket jag nog inte påtalat tidigare, en mycket duktig poet.
Oavsett.
Johan: Jag visste väl att du kunde din Lundell-katalog!...:)
SvaraRaderaOch tack!
Sanningen är den att jag (ibland)gjort en liten grej av att sätta låttitlar som rubriker (främst Thåström och Lundell) till mina dikter. De kan i vissa fall tangera något av det som texten handlar om (deras), men det har inte varit avsikten från början. Rubriken sätter jag alltid sist.
Den här dikten ovan handlar om en känsla jag upplevde i förrgår när lillen hade somnat och jag var inne och "nattade" honom. Det bara kom över mig i mörkret där inne, ansvaret, närheten, allt det där som man bär med sig som pappa.
Så den har ingenting med Lundells låt att göra, även om det i viss mån tangerar vad han vill förmedla (känslan). Men rubriken var klockren här. Tycker jag..
Och tack än en gång.
/Magnus
Men inte ett ont ord kommer över dina läppar! Brra! Sitt! Ligg! Bra så (kunde inte låta bli att tänka på en humorserie på TV, förlåt mig.
SvaraRaderaDina tankar är mina, ändå kom det hårda ord, ändå kom det konflikter och stormar och regn i livet. Men den som inte ens har ambitionen...
Off record: Det fanns en band som hette Rockamöllan i Skåne på 80-talet. Lirade reggae i Peps vågsvall. Sångaren var jävligt bra. Hörde att han senare "gick ner sig". Minns en sentens:
"Det kommer sol, det kommer regn, det kommer vindar och moln, det kommer stormar som förröder våra liv!"
Kanske inte helt rätt, men rätt nog att begripa. Må väl, grabben. Poeter växer inte på träd, för då skulle de vara nötter. Uno
BLUNDA OCH DU SKA SE!
SvaraRadera