du svepte med din skygga hand framför mitt ansikte
jag kunde ana såret på din aviga hud
se ditt svavelosande ringfinger
din hand for framför mitt ansikte som ett gråsvart moln
det var nåt där med dina ögon
nåt där som svepte fram och åter
som fixerade det brutala i nuet
jag visste att du ville komma bort från alltihopa
att du ville begrava allting under det stillsamma
som alltid finns någon annanstans
...undrar just var... Men finns gör det eftersom det måste finnas för att livet finns. Uno
SvaraRaderafint, Magnus.
SvaraRaderaJag blir alltid berörd av dina ord.
kram
awh...beauty
SvaraRadera