*

någonstans därute gick du vilse
bland stadens neonskyltar och slokande lyktstolpar
tappade dina kängor orienteringen
dina dygn fick för många timmar
asfalten blev hetare än någonsin
och din själ avvaktade i någon slags kuvös

när du så hittade tillbaka
mötte du en främmande planet
fågelsången i öster
de lågvarvade motorerna i väster
det tidiga ljuset och illusionen om tomgång
fick dig att känna dig osäker
som om du blivit lämnad ensam kvar

Kamp

du famlade strax under nollpunkten
man kunde se dina konturer
som ett trasigt löfte under ytan
och hur din hand krossade ytspänningen
grep efter en fast punkt
hur du sände ut ord genom syrebubblorna
skrev stora slagord på himlen
och horisonten sedan
hur stormen drog in över dig
gjorde hela havet omöjligt
gjorde så att du försvann ur blickfånget
gjorde så att du inte längre
fanns

Lam Slagen

du där med huvudet på sned
Ingen kan rå för om kärlek bara dör
men hon var klippan i ditt liv

Maybeline

jag skulle vilja dra i det lite till
få det tillbaka
känna hur det lägger sig så där tätt intill

bara dra i det lite till
känna flyktighetens närvaro
nudda vid elementen en gång till

bara dra
känna hur pulsen ökar
känna endorfinet spridas i mina vener

känna hur fukten dunstar av

Det Svarta Landet

jag skulle vilja försvinna i tiden
stå på en brittisk perrong i början av 1900-talet
klä mig i tysk krigsestetik och grova dr.martens
höra de olika språken passera i luften
känna förväntningarna av någonting nytt
se in i alla ögon och försöka få något svar

jag skulle vilja stå där på perrongen
känna tyngden och hettan från stålet
känna smärtan och frustrationen från maskinerna
andas in den skitiga luften långt ner i lungorna
dricka en innis & gunn oak aged beer på stationen
vila som ett litet barn på bänken bakom fabriken

alla de där bilderna kan förvåna mig
få mig att fundera över vem jag egentligen är
när jag så ser ner mot mina fötter
förlorar jag sammanhanget
jag ser ren naken hud
fullständigt befriad från metaller

Vad du än gör, slappna aldrig av.

Den här världen skrämmer mig.
Ett fåtal människor, tillhörande den rika minoriteten, ska försöka ”rädda” den här planeten. Ett fåtal politiker med muskelmunnar.
Det är det som skrämmer mig mest.

Rolling Stones - Sister Morphine

En gammal klassiker. Jag rullar ut veckan med den.

Touareg

i ditt långsamma liv gick jag omkring en sommar
jag liksom drog i dina armar
släpade runt på dina nakna ben
jag såg i dina ögon hur skuggorna gjorde dig fartblind

långt senare skickade du mig ett fotografi
en ensam kvinna på ett torg i Ḩalabān
du skrev att solen stod i zenit
att kvinnan inte var kontaktbar

att du två timmar senare hade hittat din själsfrände