du famlade strax under nollpunkten
man kunde se dina konturer
som ett trasigt löfte under ytan
och hur din hand krossade ytspänningen
grep efter en fast punkt
hur du sände ut ord genom syrebubblorna
skrev stora slagord på himlen
och horisonten sedan
hur stormen drog in över dig
gjorde hela havet omöjligt
gjorde så att du försvann ur blickfånget
gjorde så att du inte längre
fanns
Vad säger man...om orden... de magiska..de som likt en trapetskonstnär svingar sig högt, så högt och utför de mest häpnandsväckande akrobatik..man kan bara låta dem sjunka in ii varje cell för att njutas av...länge..så det gör jag...nu
SvaraRaderaKampen om livet.
SvaraRadera