Jag känner att jag skulle vilja röra om, få liv i det som slumrat till, riva ner, bygga om, bomma igen, sätta lås, bryta mig in. Inte någon ungdomlig revolution, ingen dröm tillbaka, utan någon verkligt, något som gör avtryck, som sätter djupa spår i tiden.
Något som berör.
Något som skulle kunna få mig att blicka ut med huvudet högt, nicka stilla, och känna att det där, det DÄR kan ni försöka göra om.
Men det enda jag förmår mig till att göra, är att brygga mig en enkel espresso i en liten designkopp. Visuellt säkert en fest för ögat, men det sätter knappast några djupare spår i tillvaron.
Det är någonting annat jag behöver.
Mognad!!! Så mognar man. Vaffan kaffe när det finns hus att bygga!!! Uno
SvaraRaderaJa hur lämnar man avtryck? Poesi kanske? Ord har en märklig förmåga att leva länge.
SvaraRaderaBRYT etT mÖnStER vIlKet sOm heLsT!
SvaraRaderaDu har ju ordets gåva. Med ord kan du lämna många spår.
SvaraRaderaPrecis som Bod Hansson en gång sa
SvaraRadera"Man äter aldrig samma filmjölk två gånger. Det bara känns så"
Så visst finns det små under och stunder att ta tillvara på i vardagen, men jag förstår dig.
Just nu försöker jag intala mig att jag just nu håller på med de glada dagarna...hur alla säger att de var som lyckligast när de pluggade. Att ta dagen som den kommer; Pyttsan! Varje minut, varje steg är schemalagt för att ha möjlighet att klara kursen. är det lördag eller torsdag? ingen aning, det enda jag vet är att jag ska vara i metodsalarna Varje dag fram till tentan.
Men bryt mönster, gör det! Jag ska göra dig sällskap den 26e...