En Vanlig Dag.

Åkte upp till köpcentrat idag, genom en rödgul höst i minusgrader. Precis en sån där dag man skulle kunna äga, helt på sina egna villkor. Men det är inte en sån dag idag, det är inte därför jag är ute, det är inte därför jag åker upp mot köpcentrat.
Jag åker dit för att få höra röster, för att få se människor röra på sig, för att få se deras munnar forma ord, se deras beslut och se deras handlingar.
Jag går planlöst runt, som en pank turist. En människa som genom en övervakningskamera lätt skulle kunna misstänkas för grov brottsplanering, trots att jag ser ut som vilken modern höstman som helst. Svarta kängor, grå byxor, svart jacka, röd/grön/brun/beige/svart/grå halsduk och grön keps, inte sportmodell.
Jag tar ett varv runt hela komplexet, känner av, känner in. Kollar in skor i en butik, bläddrar lite förstrött genom skivnyheterna i en annan. Tittar och lyssnar på folk. Sedan får det räcka.
Jag känner mig tom. Men kanske lite mer social än innan.
Ändå känns höstsolen som en befrielse, när jag kommer ut på parkeringen. Och jag ställer mig sakligt frågan; vad jag skulle jag upp hit och göra?
Egentligen.