Sövd

jag ser mig själv ovanifrån
i det vita ljuset
ligger jag på rygg
och jag ser hur hon drar
den sylvassa skalpellen
lämnar ett öppet sår
över mitt bröst

det vita ljuset är så tungt
vitt och tungt
och jag ser hur osynliga armar
fäktar och slåss
försöker förmå min själ
att stanna kvar