Streberman

jag såg duvhöken på håll
hur den kom upp bakom din rygg
slog sönder stadens silhuett

hur den pressades samman
av tryckvågorna
från citys skenande avarter

hur den parerade
vek undan
och sakta lyfte mot skyn

hur den sedan grandiost
cirklade kvar ovanför dig
smälte in
i dina självupptagna planer