jag såg de tunga andetagen
under asfalten
hur det bildades raviner
i de bortglömda gränderna
hur all tillstymmelse till liv
beslutsamt trycktes undan
från rummen i höghusen
hördes röster
ord utan betydelse
fraser utan adress
och genom fönstren sedan
de övergivna dunen
från de smutsiga täckena
de bildade formationer i luften
singlade sakta ner
kvävde stadens utslocknade nerv
Gjorde mig knappast gladare. Undrar ändå vem som sovit i de där dunen.
SvaraRadera