*

efter en stund släppte du taget
och lät kroppen falla
genom taket genom rutorna
genom golvet

i virvlar av damm och g-krafter
landade du så på skenorna
hörde gnisslet och det tunga stålet
långsamt försvinna i fjärran

du försökte lyfta på ditt huvud
på dina armar
men allt var cementerat

återigen stilla på rälsen
med en känsla av svaghet
av hopplöshet

som en nedsläckt bangård