*

Jag ser på flaggornas vajande att staden är provocerad

hur den trots värmen och ljuset är på sin vakt

den liksom duckar undan passivt och rakt

och ute på torgen pågår skenande manövrar

där överhettade krediter och kliande fingrar

försöker dölja ett insjuknat ansikte över staden

 

i landet där rasismen proklameras öppet

där rasismen fått fäste i maktens korridorer

står staden kvar som den sista trygga utposten

 

den sätter sitt hopp till de människor

som sett igenom den obegåvade sörjan

som sett svagheten i de hotfulla

och utslätat fega argumenten

 

den sätter sitt hopp till de människor

som vänder ryggen till

när hycklaren ber om offerrollen