IKEA-blues

Söndag på en tisdag, slut på ledigheten, vad annat att göra än att ta en sväng till IKEA, nytt vardagsrumsbord, svart, ovalt, snyggt som fan, lite småplock; tidsskriftsamlare, tvål, borstar, batterier, lampor, en oslät kopp kaffe, svart, med delicatoboll, och alla dessa människor, har de inget liv eller lever de som oss?, på IKEA en tisdag fast det är söndag, vi är många, som en catwalk för de som missat den ekonomiska kraschen, eller så är det just därför vi är här, hur som, vi tar oss igenom, slungar tusenlappar på kassörskan, drar upp blixtlåset, sätter på mössan och drar på vantarna, ute i det fria igen, rakt över gatan en arbetsplats, ett nytt IKEA, ett monster till IKEA, klart till våren.
Då ses vi igen.
Garanterat.

Fields of The Nephilim - For Her Light

De kom ridande genom öknen, intog scenen och dammet som yrde vid första ackordanslaget....

Trött

Jag skulle vilja ha den där stugan nu, jag skulle vilja driva sjukdomen ur kroppen, jag är så jävla less på den här hostan, på förkylingen, på att inte kunna bädda en säng utan att få syrebrist.
På radion och TV:n hör och läser man om hur Israel bombar Gaza sönder och samman, och det kryper i mig när jag ser dessa självgoda israeliska ledare leverera en historisk relik i tron att man kan skrämma och bomba terrorismen till döds.
Eftersom de är ockupationsmakt har de även ansvar för Gaza och säkerheten där, men det verkar de ge fan i.
Så ge mig en säng i vart fall.

Sal tretton:två:åtta

jag kunde höra hennes steg om natten
hur hon rörde sig i biblioteket
tunt ljud när hennes nakna fötter
mötte det polerade trägolvet
i cirklar rörde hon sig i salen

jag kunde höra hennes fingrar
röra sig över bokryggarna
svalt och graciöst rörde de sig
över bokryggarna

var sjunde minut stannade hon upp
all cirkulation i salen upphörde
genom det vita nattlinnet
kunde jag höra hennes hjärta slå

så en morgon i november var hon borta
jag tänkte mig henne som en fjäril
i natten när hon försvann

draperierna föll ner
på bokhyllorna
samlades åter dammet

Overture 2009

till för bara ett par år sedan
trodde jag att jag inte kunde
köpas för pengar
att jag stod fri
men jag hade fel
det är som Kaospassageraren
deklarerade när tåget
passerade ett regntungt Berlin
i september 2002
allting kostar allting har ett pris

när vi svänger in över fälten
ser jag De Blå Bergen i horisonten
det sägs att de blå bergens land är Dalarna
men det är helt fel
de blåaste bergen ligger bortom Torsåker
i Dalarna står bergen urvattnade
föråldrade och resignerade
och runtomkring vaktas de
av röda stugor med vita knutar
de föds med gamla myter och sägner
i tron att allt ska hållas vid liv
men det är precis tvärtom

i en dröm sedan står jag någonstans runt
den 32:a breddgraden obeväpnad
jag bär ett grönt linne
med sandaler mitt på remsan
sliter jag ut mitt hjärta från bröstkorgen
offrar mig för mina bröder och systrar
sekvenser senare kör en stridsvagn över mig
jag lämnar blodet och mitt namn i sanden och ger
de ockuperade lite av den förlorade värdigheten åter

åter så på dag ett står jag naken i stormen
betyder det att jag fortfarande är fri?